I ETT FÖRSÖK att göra listig smygreklam för ett pågående projekt nämnde jag i mitt avskedsbrev i Kamera&Bild att jag höll på att skriva en bok om Mattias Klum. Det skulle jag aldrig gjort, för nu har det blivit ett naturligt samtalsämne när jag träffar folk: Hur går det med klumboken då?
Det hade i och för sig inte gjort något om jag kunnat svara finfint, den kommer ut i september. Men det kan jag inte. Istället måste jag säga:
– Jasså den, nä det går inte alls.
För det gör det inte. Det blir en bok, men utan mina texter. Det beror på att Mattias Klum är envis som en gris och att jag är envis som en gris. Vårt projekt slutade med att vi inte kunde enas kring vissa, i bådas ögon, avgörande punkter.
Trist förstås. Fyra månaders hårt arbete som inte resulterar i mer än att jag kan ta cred för att ha namngivit boken Viljans väg.
Men, vill jag tillägga, det hade varit ännu tristare om det kommit ut en bok med mina texter och Mattias bilder. För det hade betytt att antingen jag eller Mattias Klum hade vikt sig på någon avgörande punkt. Det hade det inte varit värt. Inte för mig i varje fall. Uppenbarligen inte för Mattias heller.
Den givna följdfrågan är var våra övertygelser gick isär, men det rör bara Mattias Klum och mig. Vi hade en kul resa medan projektet pågick, jag lärde mig massor och är på det stora hela glad över att ha fått en intressant inblick i en värld (naturfotovärlden) som jag inte kände till så värst mycket om tidigare. Det ekonomiska har löst sig på ett sätt som, efter omständigheterna, är acceptabelt för båda parter.
Så nu vet du. Men var inte ledsen. Det finns ju andra samtalsämnen.
Och jag har börjat skriva på nästa bok. Men den berättar jag inget om förrän den är klar. Något har man väl lärt sig.

Kommenterar du? Vill du slippa att surfa hit titt som tätt för att se om någon svarat på ditt inlägg? Prenumerera på kommentarer via RSS istället. Länk finns överst i varje kommentarlista.








Alltså. Du är inte direkt lantis, det hör jag. Gris är inte riktigt det djur jag tänker på, sådär spontant, om envisa som du.
Egentligen tror jag inte de flesta andra gör det heller. Visserligen är det 102 andra som skrivit det online. Med du är först i Google: http://www.google.se/search?hl=sv&q=%22envis+som+en+gris%22
Posted by: Mattias | den 22 augusti 2007 at 12.04
Du kan ju iofs motbevisa mig. Här finns expertisen att fråga: http://www.grisportalen.se/
Posted by: Mattias | den 22 augusti 2007 at 12.07
Jag har nu mejlat Grisportalens redaktion med en rak fråga.
Än är inte sista ordet sagt i denna diskussion!
Posted by: Göran Segeholm | den 22 augusti 2007 at 13.55
Jag vill bara koppla två bra men inte till fullo citerade talessätt till det här sammanhanget.
För det första; Den som är felfri kan kasta första stenen. Tänk på att det här handlar om människor som försöker att göra någonting bra, och där kliver den andra kopplingen in; Den som aldrig gör något, gör heller inga fel. Och den personen vet du nog vem den är.
Posted by: Per | den 21 september 2007 at 10.17